Det har gått drygt 30 år sedan jag första gången träffade Jan och förälskade mig i hans röst. En röst lika intagande som videosekvenserna under cykelturerna i Frankrike, som visades i ”Sköna söndag”-programmen  i början på 90-talet. Dessa kan fortfarande ses på SVT Play liksom avsnitt ur ”Frank Heller berättar” från 1966.

Jan var en kreativ man, lågmäld men dynamisk, alltid med många projekt på gång – och ändå tid för samtal, tid att ställa upp och ge föreläsningar när jag ringde. Han hade mycket att berätta om; gav inblickar i livet som regissör och TV-producent med t.ex. TV-serierna Bildjournalen, Skånska Mord, Bialitt, Här är ditt liv…

I slutet på 90-talet träffades vi ofta mycket tidigt på morgnarna. Han var ute på sin långa promenad, jag på väg till gymmet, båda med tankar att bolla en kort stund, oförglömliga stunder.

Jan skrev böcker, sista stora projektet var ”Boken om Axel Ebbe”, som också blev en utställning på Trelleborgs museum och film tillsammans med gode vännen Jan Troell.

Han var en skicklig tecknare, ”aldrig blir jag så bra som min far”, sa han en gång när vi arbetade tillsammans. Pappan var Sven Hemmel, teckningslärare och bl.a. illustratör till böckerna om Ture Sventon som han även gjorde en tecknad serie om.

Många titlar kunde sättas på denne mans visitkort. Jan var inte intresserad av titlar, hans engagemang låg i att vara verksam. Någon ”pensionär” blev han aldrig och sista gången jag var hemma hos honom och hustrun Gunnel, inte alls länge sedan, drog han sig tillbaka till bildrummet med Jan Troell. Man kan undra vilket projekt han inte hann avsluta, men kanske namnen fullföljer.

Jan Hemmel är död, men hans minne lever kvar.

Kaeth Gardestedt