Malmös Förskönings- och Planteringsförening
Stadens störste mecenat genom tiderna.
Onsdagen den 11 januari 2017
Gäst den här kvällen var förre stadsantikvarien i Malmö, Anders Reisnert. Han berättade kunnigt och medryckande om Malmö Förskönings- och Planteringsförening. Det är den som avses i rubrikens "störste mecenat".
Föreningen bildades 1881 av sju ledande herrar i Malmös affärsliv, bland dem företrädare för familjerna Beijer, Faxe, Kockums och Suell. De var själva välbärgade och bodde flott, på somrarna med grönskande trädgårdar, men kände att de ville göra något för stadens fattigare befolkning.
Malmös 30 000 invånare bodde då i en småskalig och torftig miljö. Bebyggelsen var gammal, en del hus ända från medeltiden. 30 år senare hade invånarantalet vuxit till 100 000! Det var mest inflyttade lantarbetare från den omgivande landsbygden som fått arbete i de nya, växande industrierna. Trångboddheten och fattigdomen blev svår.
De dyiga och illaluktande kanalerna, fyllda med avlopp och avskräde, var en sanitär fara. Den nybildade föreningen bidrog till att de muddrades.. Staden törstade efter grönområden, och föreningen köpte området där Kungsparken nu ligger. Exotiska träd köptes in och planterades. Andra områden som köptes eller arrenderades för att ge plats åt allmänheten är de där SUS och Pildammarna nu finns. Där satsade man på att anlägga kolonier, de första i Sverige, enligt Reisnert. De nyinflyttade fick möjlighet att odla sin egen mat. Årshyran för en kolonilott var 10 kronor en betydande summa då årslönen kanske uppgick till 700 kr.
Reisnert övergick till att berätta om nästa steg i föreningens verksamhet, att köpa in skulpturer och andra konstverk och placera dem i parker och på allmänna platser. Bland de första var "Lekande barn" (från Baltiska utställningen). 1915 restes statyn över Frans Suell, den förste borgaren att avbildas på detta sätt i Sverige.
Behjärtansvärt var också, menade man, att hjälpa till så att invånarna fick tillgång till sol och utomhusvistelse, och för den skull började man i föreningens regi förvandla Ribersborgsstranden från att vara "ett surhål" till att bli en långsträckt sandstrand med gräsmattor. Det gick åt enorma mängder sand, som transporterades dit från Näset.
Under senare år har föreningen breddat verksamheten och bidrar inte enbart till konstnärliga utsmyckningar. Reisnert nämnde som exempel en sillabåt, byggd i Limhamn och överlämnad som gåva till Malmö museer, renoveringar av skadade målningar, bl.a. i Rådhuset, ridåer och belysningar till teatrarna, belysning och trädförnyelse på Gamla kyrkogården, staty av clownen Miko i Folkets park. "Stilla rum" på barnonkologen på SUS, och Spårvägens musikkårs melodikryss på Beijers park. Bland de senaste bidragen märks Pål Svenssons diabaskonstverk på Posthusplatsen och Charlotte Gyllenhammars " &Child" vid Malmömässan.
Hur finansieras då alla dessa insatser? undrade någon. Jo, några av de familjer som grundade föreningen donerade stora summor till en fond, och det är avkastningen av dessa väl förvaltade förmögenheter som delas ut.
