Efter årsmötesförhandlingar, då Kaeth återvaldes som ordförande för ännu ett år, och sedan vi ätit Annebergsgårdens maffiga och goda wallenbergare, bänkade vi oss för att lyssna på den mångsidige artisten Mikael Neumann.

”Det handlar om att skriva”, sade Mikael Neumann som motivering till att han nu var hos oss. Han ville inte kalla sig författare men gick med på att han är textförfattare. Dock skulle han under kvällen visa att han medverkat i olika sammanhang även som ”riktig författare”.

Mikael Neumann har nyligen firat 50 år som artist. Han började lite trevande, efter att ha övat flitigt på sin gitarr, med att uppträda tillsammans med far Ulrik och den äldre systern Ulla i trestämmig körsång i ” 3xNeumann”. Turnéerna innebar långa resor i bil i Skandinavien och på kontinenten.

På 80-talet fick han kontakt med Eva Rydberg, först i tältturnén Annie Get Your Gun, vilket skulle leda till ett mångårigt samarbete. Mikael skrev texterna till ”Show à la Rydberg”. Därefter har han försörjt sig som soloartist. Ett samarbete med Claes Schmidt (Slagthuset) ledde till engagemang på många ställen, bl.a. som underhållare på firmafester. Trion Sven Melander, Åke Cato och Mikael Neumann gjorde succé med ”En rökare på Tobaksbolaget”.

Med Sven Melander skrev han  en sommarshow, ”Steve and the Lloyds”. När den visades på Vattenfestivalen i Stockholm var det uppskattnings-vis 30 000 i publiken.

Tillsammans med Åke Cato skrev Mikael 5-6 pjäser för Eva Rydberg och bearbetade några andra för Fredriksdalsteatern. ”Fars lille påg” blev ”Fars lilla tös”, föreställningen på Fredriksdal i sommar.

Som nämndes ovan är Mikael Neumann också ”en riktig författare”. Han läste upp en text som ingår i boken ”Skånska in- och utvandrare”. ”Jag är svansk” heter kapitlet som handlar om Ulrik Neumanns första tid i Sverige och om Mikaels ungdomstid i Ljunghusen. Med svensk mor, dansk far och uppväxt i Skåne är Mikael trespråkig: han behärskar svenska, danska och skånska.

Så tog Mikael Neumann fram sina instrument, först en ukulele (”egentligen ett norskt ord, uke-lele”, skämtade han) och sjöng en parafras på Beatles ”When I´m 64”. Det blev ”När jag blir 102”.

Han bytte till gitarr och sjöng en text om kulturlivets äldre tanter och en annan  om hänsynslösa cyklister.

Till slut visade han till allmänt jubel hur en text kan framföras till olika melodier. Timbuktus ”Alla vill till himmelen” sjöngs till Stephen Fosters Oh Susanna, Beatles, Mozart, Evert Taube och Mikael Wiehe. Estradören Neumann visade sig också vara en skicklig imitatör. Han  lockade till många skratt med  sin humor och sina vitsiga ordlekar.

Som avslutning på kvällen uppvaktades Kaeth med ett fång tulpaner för sitt uppoffrande arbete för Litteraturens vänner.

Text: Olle Fridberg