Broman var intresserad av musik och spelade själv altfiol. Efter studenten studerade han musik i Prag och tog senare en fil. kand. i musik- och konsthistoria i Lund. Han skrev en licentiatuppsats om Franz Berwald och disputerade på en doktorsavhandling, ”Den svenska musikforskningen 1750 – 1900”.  Den var dock så slarvigt skriven, enligt Johansson, att den underkändes med rösterna 3 – 2.

Efter fiaskot blev Broman musikkritiker på Sydsvenska Dagbladet och behöll det jobbet i 45 år. Han skrev främst om klassisk musik men var också intresserad av jazz och afroamerikansk musik. Han kunde vara snar till att döma och uttryckte sig ibland rasistiskt och fördomsfullt.

Broman skrev också egen musik, bl. a. nio stora symfonier. Men det är inte som komponist han blir ihågkommen utan som en stor personlighet, en man som ledde det  populära TV-programmet Kontrapunkt, en man med färggranna kostymer, alla med kavajer utan bröstficka. Där skulle det ju finnas en näsduk, vilket ledde tankarna till snor, tyckte Broman. Äckligt!

Fritiof Nilsson var i många stycken Bromans raka motsats. Han var en riktig skåning, menade Johansson. Han var son till stinsen i Vollsjö. Efter en stormig ungdom blev han relegerad från olika läroverk, arbetade en tid till sjöss, tog sig samman och avlade studentexamen som privatist i Kristianstad en termin före klasskamraterna på läroverket i Ystad. Han lär ha presenterat sig som ”Kandidat Nilsson, om jag får be”, då rektorn förebrådde honom för att röka på skolgården dit han gått för att möta sina forna klasskamrater.

Fritiof Nilsson läste juridik i Lund och öppnade därefter en advokatbyrå i Tranås, dit han kom för  i dagarna precis 100 år sedan. Under tiden som advokat började han skriva skrönor och berättelser från Skåne och gav 1932 ut romanen ” Bombi Bitt och jag”, som blev en omedelbar publikframgång. ”Bock i örtagård” 1933 befäste hans rykte som underhållande författare. Han lämnade advokatyrket och flyttade med tandläkaren och den blivande hustrun Tora till Kivik 1936. Där kom han framöver att tillbringa somrarna, men han hade också en lägenhet i Malmö.

De i stort sett jämnåriga lundensarna Piraten och Broman träffades i många sammanhang, bl.a. i en vänkrets med silversmeden Wiven Nilsson och konstnären GAN. I många avseenden var de olika. Broman var en andlig sökare, Piraten ateist. Broman hade svårt för att ta emot kritik, Piraten ansåg att det var en del av spelet. Broman blev tämligen förmögen och investerade bl.a. i sällsynta böcker, s.k. elsevirer. Piraten hade problem med spriten och slarvade bort sina inkomster.

Båda hade ett stort matintresse och tillbringade stor tid på olika restauranger. Under en resa med en Köpenhamnsbåt grundades Gastronomiska Akademien den 6 november 1958 av  Sten Broman,  Fritiof Nilsson Piraten och Tore Wretman. Av Broman kallades akademin för ”De sjudderton”. Bland de första ledamöterna fanns, förutom grundarna,  Stig Ahlgren,  Karl Gerhard och  Povel Ramel.

Piraten fick tallrik nummer 1, Sten Broman tallrik nr 6.

Referat: Olle Fridberg