På dagen två veckor före årets Nobelfirande berättade William Marschall för oss på Annebergsgården om sina år som ansvarig för Nobelbanketten.. Han började med att kortfattat tala om sin bakgrund: född i Salzburg utbildade han sig till servitör och kom till Sverige 1955. Han hade jobb som servitör på olika ställen i landet men fick efter hand allt mer ansvarsfulla arbetsuppgifter. 1964 var han med om att starta restaurang Rådhuskällaren i Malmö. Dåvarande restaurangkedjan SARA utnyttjade hans kompetens. 1976 fick källarmästaren på Stadshuskällaren förhinder och Marschall ombads att ta över ansvaret för det årets Nobelbankett.. Efter det fortsatte han i 22 år att leda organisationen av detta evenemang.
William Marschall avtackades av ordföranden och med långa applåder för ett intressant och faktaspäckat föredrag med flera humoriskta inslag.
Marschall berättade om Nobelmiddagar genom tiderna. Den första gavs 1901 och då på Grand Hôtel i Stockholm. 15 kr per kuvert kostade middagen för de inbjudna deltagarna, enbart herrar, men inte alla tackade ja till festen. Han talade vidare om några av de hittills 930 nobelpristagarna, från den yngsta, Malala 2014, bara 14 år gammal, till årets kemipristagare John B Goodenough, 97 år gammal.
Prissumman har varierat genom åren, från 150 000, i dagens penningvärde ca 7 millioner, till dagens 9 millioner kronor.
Så övergick Marschall till att tala om själva middagsarrangemanget den 10 december, likadant varje år. 1930 flyttades festen från Grand Hôtel till Stadshuset. De inbjudna gästerna sitter i Blå hallen. Tidigare pristagare, kungafamiljen, representanter för politik och industri och internationella gäster hör till de inbjudna. Varje pristagare får ta med sig 20 gäster till prisutdelningen i Konserthuset och 13 till middagen. Inalles 1362 gäster placeras vid de magnifikt dukade borden.
250 studenter, utvalda genom lottning, uppträder som värdar och marskalkar. 235 servitörer och servitriser ser till att gästerna får mat och dryck. Det är en ära att få vara med och bara de bästa kommer i fråga.. Att servera kräver god kondition: de får gå som längst 8 km under kvällen, och brickorna är tunga.
Källarmästaren på Stadshuskällaren leder arbetet för kockar och servitörer. Man inleder på morgonen med att duka borden. Sedan 1991 används en speciell servis, formgiven av Karin Björquist. Den används bara under Nobelbanketten. Efter festen handdiskas tallrikar, glas och bestick. Blomdekorationerna skänks av staden San Remo. Menyn är alltid hemlig fram till 18.30 samma dag.
Att planera en sådan jättemiddag är inte ett enmansjobb. Flera delar på ansvaret. Den tekniska personalen (TV etc.) har ökat från 1 till 50. Polis och säkerhetspolis (ibland frackklädda med hörsnäcka och beväpnade) ansvarar för ordningen. Hundar letar efter sprängämnen. Det händer att hot kommer in under festen.
Allt måste klaffa minutiöst efter ett noggrant uppgjort tidsschema. Klockan 22.05 ska alla resa sig från bordet och gå till dansen i Gyllene salen. Den pågår till klockan 3 på morgonen.
Det är ett enormt ansvar som ligger på organisatören för Nobelbanketten. ”Men egentligen gjorde jag ingenting. Det var andra duktiga människor som utförde arbetet”, sade William Marschall.. Att han var den sammanhållande kraften som höll i alla trådar är uppenbart för alla.
Referat Olle Fridberg
Det var fullsatt salong och medlemmarna lät sig väl smaka av fläskstek med knaperstekt svål före föredraget.
William Marschall –
organisatör av
22 Nobelmiddagar
den 26 november