Litteraturens vänner är en kulturförening med flera olika inslag i sin verksamhet. Det fick vi bevis för på tisdagen  då MSO:s förre VD Lennart Stenkvist på Malmö Lives Kanalscen berättade för oss om hur tonsättare kan bygga upp ett verk. Han pekade på likheterna mellan att läsa en bok och lyssna på ett musikstycke. Man tolkar det man läser (med ögonen) och det man hör (med öronen). Man skapar bilder i hjärnan och känner stämningar. Liksom olika författare berättar på olika sätt gör olika tonsättare det. Musiken är lyssnandets konst. För att vi som lyssnare ska uppfatta musikens alla nyanser krävs en konsertlokal med god akustik.                                          Hur går då tonsättaren till väga när han vill berätta sin historia? Vad har han i sin verktygslåda? För att förklara vad han menade spelade Lennart Stenkvist upp några brottstycken ur kända kompositioner, först Ravels ”La Valse”. Han ledde ett samtal där vi fick berätta om våra olika intryck. Vilka känslor väckte stycket?

Brahms Symfoni NO. 4, sista satsen, var nästa exempel. 8 ackord som upprepas 32 gånger upplevdes som både känslosamt och dramatiskt. Ett livsöde skildras i Tjajkovskijs sjätte och sista symfoni, ”Pathétique”. Det kan upplevas  som  ett sorgligt avsked, en avslutning av ett liv. Med samtal lotsade Lennart Stenkvist oss genom stycket, liksom genom Beethovens femte symfoni. Slutligen hörde vi Ravels ”Bolero”, en öppen form, ”det slutar aldrig”, det kan upplevas som monotont. Hur får man då slut på stycket? Till det krävs ett geni, menade Ravel enligt Lennart Stenkvist, som därmed avslutade sitt kåseri.

Före hans anförande hade vi fått en rundvandring genom hela Malmö Live. Guiderna Eva Claesson och Marie Anstrin och Lennart Stenkvist själv berättade påtagligt stolta om de noggranna förberedelserna redan innan bygget påbörjades, hur man tänkt på alla detaljer och lyckats få anläggningen färdig i tid, hade hållit budget och fått en akustik i världsklass.