Speciellt för våra medlemmar:

Lena Alebo: Påskens seder och bruk

Skärtorsdagen den 1 april kl 18  Digitalt zoom-möte

Ett 30-tal medlemmar satt förväntansfullt vid sina datorer och i-padar för att lyssna på kulturhistorikern och chefen för Österlens museum Lena Alebo, som i sin tur satt i sitt hem i Rörum och berättade. Hon började med att visa en film som spelats in för oss i  det nya museimagasinet. Lena hade letat fram en rad föremål med anknytning till påsken.

Skärtorsdagen var häxornas natt. Folktron kring häxorna var utbredd. De kunde ställa till med mycket ont, och för att hindra deras framfart tog man till varjehanda knep. Lena  tog fram  en smörkärna och visade hur den fungerade. För att hindra häxorna från att tömma smörkärnan på dess innehåll hade man ristat in ett kors i locket. Korset skyddade mot onda makter.

Trollkunniga kvinnor kunde tillverka en ”milkahare” av stickor från spisen och klädtrasor. Haren fick order om att gå till grannens lagård och suga på juvret på en ko och sedan komma tillbaka och spy ut mjölken i gårdens egna spann.  Vaktepågar kunde också uppmanas att  se upp för ”milkaharen” när de vallade korna.

På skärtorsdagsnatten skulle häxorna resa till Blåkulla och där förlusta sig med Djävulen. Hur tog de sig dit? De kunde rida baklänges på en ko, men det vanliga var att de åkte baklänges på en bakspade upp genom skorstenen, ropande en bestämd ramsa. Det var viktigt att den var rätt.

Hur kunde en kvinna bli häxa? Det måste hända före konfirmationen. Den unga flickan måste bestämma sig. Om hon ville bli häxa fick hon inte svälja oblaten och nattvardsvinet utan spotta ut allt. Sedan skulle hon gå nio varv motsols kring kyrkan och säga: ”Jag försvär mig mot Djävulen”.

Lena Alebo talade också om svartböcker. I sådana kunde man få råd om hur man kunde dra till sig  den man älskar, och karlar kunde få veta hur de skulle få tillbaka sin förlorade mandom.

Påskmaten skilde sig inte mycket från julmaten. Ägg färgade med lökskal åt man, och risgrynsgröt. Sill förekom inte på påskbordet. Salt och tråkig  sill fick man nog av varje dag annars. Man kunde koka soppa på kål som överlevt vintern, tillsammans med vårens grönska.

Det var vanligt att ägna sig åt lekar med ägg. I kustsamhällena på Österlen samlades man (och gör så fortfarande) vid soluppgången på påskdagen för äggapickning. Man ska knacka toppen av sitt hårdkokta och oskalade ägg mot motståndarens ägg,  utan att det egna ägget går sönder. sönder.
Påskris förekom. De utsmyckades med färggranna tygtrasor. Enligt en sed kunde pigorna på långfredagsmorgonen gå in till drängarna och piska upp dem med påskris.