Gunnar Syhrén:
Mästaren vid
Kejsarens kastanjeträd
torsdagen den 29 augusti 2019
Höstens program inleddes i en ny lokal, restaurang Chilla&P i Medeonhuset. Gäst var Uppsaladocenten Gunnar Syréhn, Bellmankännare bland mycket annat.
Syréhn inledde med att framföra Fredmans epistel nr 1, Till Cajsa Stina. Han satt vid ett bord, som i en kroglokal, med oss som deltagare i dryckeslaget. ”Sant va dä, ingen dricker. Drick, käre bröder! Skåder glasenom på bordenom i krogenom!”
Han ömsom deklamerade, ömsom sjöng texten om Fredman i tjänst hos vinguden Bacchus.
Syréhn berättade om Bellmans uppväxt i en förnäm familj på Söder i Stockholm, hur han som ung man drogs in i ett livligt och dyrt sällskapsliv, där han på någon av de talrika krogarna visade prov på sin enastående förmåga att uppträda, sjunga och imitera olika musikinstrument. Texterna som framfördes var hans egna. Musiken tog han från samtida föreställningar på Operan och Bollhuset. Han skapade ett persongalleri av mer eller mindre avsigkomna figurer i Stockholms gatuliv. Likt Bibelns Paulus, som skrev brev till de församlingar han grundat, skrev Bellman i urmakare Fredmans namn brev, epistlar, där han för åhörarna skildrade sina figurers eskapader. Fredman, Mowitz, Ulla Winblad, Mollberg etc. hade alla sin motsvarighet i det verkliga livet.
Syréhn berättade inlevelsefullt och lärt om Bellmans liv, om en kort tid i Uppsala, om tiden som e.o. i Riksbanken, om vänskapen med Gustav III och tiden som ”Kungl. Sektér” i Nummerlotteriet. De sista årens tillvaro med stora skulder, flykt till Norge och en tid i gäldstugan på Stockholms slott förkortade hans liv.
Som avslutning framförde Syréhn Epistel Nr 27, ”Som är dess sista tankar”. Dikten inleds med orden ”Gubben är gammal, urverket dras”. Syréhn sjöng och ackompanjerade sig med slag med en penna på glasögonfodralet, framkallande bilden av en tickande klocka som visar tidens obönhörliga gång. Publiken var tagen av den suggestiva framställningen.
Vid den efterföljande frågestunden svarade Syréhn lärt och initierat på flera intressanta fågor.
Text: Olle Fridberg