Ämnet för kvällen var en överblick över utvecklingen i Ryssland efter Sovjetunionens fall 1991.

Den förre KGB-chefen Andropov blev efter Leonid Brezjnevs död 1982 i praktiken landets ledare.

Efter hans död 1984 blev Michail Gorbatjov 1985 generalsekreterare i det ryska kommunistiska partiet och tog direkt itu med den inhemska ekonomin. Som ansvarig för jordbruksfrågor hade han en tid vistats i Canada för att studera och hade då stiftat bekantskap med västerländska idéer om ledarskap och demokrati. Begrepp som förknippas med Gorbatjov är  glasnost (öppenhet) och perestrojka (nydaning och regionalisering). Yttrandefriheten ökade och försök till fria val gjordes. 1990 blev Gorbatjov landets förste president. Han motarbetades dock och lämnade posten 1991. Boris Jeltsin efterträdde honom. 

Denne satt vid makten  till december 1999, då den före KGB-medarbetaren Vladimir Putin steg fram i rampljuset. Omväxlande har Putin och Dmitrij Medvedev beträtt posterna som president och premiärminister. Putins fjärde presidentperiod inleddes 2018.

Putin betraktas som enväldig. Duman (underhuset) är bara ett transportkompani, enligt Gerner.

Oppositionella aktivister som  Aleksej Navalnij bekämpas brutalt.

Putins mål är att återta Belarus, Ukraina och Kazakstan . Han är inte rationell, och han  lider av storhetsvansinne och mindervärdeskomplex, ansåg Gerner.

”Finns det någon möjlighet att få bort honom från makten?” undrade en i publiken i den efterföljande frågestunden. Gerner ansåg att det är osannolikt. ”Putin är en envåldshärskare som lever i sin paranoida drömvärld”, menade Gerner, som avtackades med en flaska champagne för sitt högintressanta anförande.

Referat: Olle Fridberg

 Det var fullsatt salong med 90 förväntansfulla medlemmar, som lät sig väl smaka av landgång och kaka före föredraget.

Tage Zeberg bjuder vid varje möte på ett bildspel före och under måltiden.