Leif Mazetti-Nissen föreläste på tisdagskvällen till många bilder om sin släkts och Mazettifabrikens historia, en positiv invandrarberättelse.

Leif tillhör den tredje generationen av släkten Mazetti-Nissen. Hans farfarsfar, Hans Nissen, var etatsråd (titel till framstående industrimän) i Flensburg, som då tillhörde Danmark. Det var oroliga tider, så han flyttade till Fredriksberg i Köpenhamn, gifte sig och fick tolv barn. Han drev tillsammans med hustruns familj en grosshandel för järnvaror. Intresserad som han var av godis, hjälpte han Galle och Jessen, via kontakter i Børsen i Köpenhamn, att starta en karamellfrabrik.

Sonen Emil, Leifs farfar, önskade också driva en karamellfabrik men ville inte konkurrera med de goda vännerna. 27 år gammal flyttade han till Malmö och köpte ett stycke mark i Möllevången i stadens utkant. Där grundade han Malmö chokolad och konfektfabriks AB 1888. Dalkullor var något typiskt svenskt, enligt Emils uppfattning, så firmamärket var från början en dalkulla med en stor chokladkaka. Firman ville sedan byta namn till Victoria, men det blev inte godkänt. I stället kom man på Mazetti, av ett italienskt ord ”mazzo”, ”det lilla knippet”, som skulle symbolisera variationen och mångsidigheten i  företagets tillverkning. Familjen antog också Mazetti-Nissen som familjenamn.

Verksamheten gick bra och produktionen utökades. Emil Nissen krävde förstklassig kvalité på råvarorna och reste själv till Ghana och köpte in kakaobönor, som sedan processades och förädlades i Malmö. Kakaopulver såldes på den tiden i lös vikt i speceri-affärerna, och det hände att en mindre nogräknad butik drygade ut Mazettis Ögonkakao med andra produkter. Då började Mazetti packa kakao i förseglade papperspåsar och plåtburkar med en tryckt logotype, ett par ögon, som reklam. ”Se med Edra egna ögon att Ni får Mazettis ögon”. Produkten döptes till Ögon-Cacao och innehöll garanterat äkta kakaopulver. ”Ögonen” förändrades med tiden. Sin nuvarande stiliserade form fick de efter en tävling, som vanns av konstnären Olle Eksell.

Verksamheten växte och en lång rad nya produkter togs fram. Vanillinsocker, en syntetiskt framställd produkt, blev en stor framgång. Fabriken behövde utvidgas och man övertog lokalerna efter Richters bryggeri i samma kvarter.  När den stora ång-pannan skulle bytas ut och transporteras bort kunde man inte komma in på den trånga innergården med stora dragfordon. Någon fick  en idé och kontaktade Cirkus Zoo, som hade elefanter i ett stall på Kulladal. När elefantskötaren tågade genom Malmö med två elefanter blev det ett spektakel som väckte uppmärk-samhet i hela stan. Elefanterna lyckades släpa ut den tunga ångpannan.

Som mest hade fabriken 800 anställda, mest kvinnor. Många olika slags produkter framställdes på rationella tillverkningslinjer: kakaopulver, chokladpraliner, tabletter (bl.a. emser), chokladkakor o.s.v. Det blev trångt i huset, ett lager byggdes i Vintrie, men till slut kunde man inte växa mer, så företaget såldes till finska Fazer 1975. Malmö stad köpte fastigheten och nu kallas den Kulturhuset Mazetti.

Stolt berättade Leif till slut att ett pågatåg har fått namnet Emil Mazetti-Nissen.

Under frågestunden efter föredraget berättade en av föreningens medlemmar, uppvuxen i Krågeholm vid Svedala på 1930-talet, att han och hans syster, båda med födelsedag i april, under några år uppvaktades med var sitt kilo choklad från Mazetti. Barnens faster var gift med företagets chaufför. Klädd i chaufförsuniform och med firmabilen levererade han högtidligen födelsedags-presenterna.

Referat: Olle Fridberg