Måndagen den 10 oktober

Arne Norlin:  De bästa och sämsta Nobelprisen

Vad kunde väl passa bättre i dessa nobelprisdagar än ett föredrag om pristagare genom tiderna? I sin bok från 2021 berättar journalisten och (barnboks)författaren Arne Norlin om "Femtionio fantastiska Nobelpristagare och tre riktigt usla". 

Efter en mycket god fiskrätt och kaffe med Kaeths kanelbullar inledde Norlin sitt lättsamma anförande.

Av de 59 pristagarna i naturvetenskapliga ämnen som han presenterat i sin bok hade han valt ut fyra som han gärna skulle ha velat träffa och äta middag med.

Den förste var Alexander Fleming, den brittiska bakteriologen som fick Nobelpriset i medicin 1945. Tack vare hans upptäckt av penicillinet 1928 kom mer än 200 miljoner människor att räddas till livet.

Penicillinet upptäcktes av en slump: Fleming hade glömt en bakterieodling i en skål och fann när han kom tillbaka efter en semester att svampen i skålen hade dödat bakterierna. Andra forskare vidareutvecklade upptäckten och den undergörande medicinen kunde börja användas. Den kom bl.a. att få en avgörande betydelse i 2. världskriget då många allierade soldater med sårskador kunde räddas till livet. Tyskarna hade inte tillgång till penicillin.

Norlins andra middagsgäst var läkaren och mikrobiologen Benny Marshall från Australien, som fick medicinpriset 2005. Arne Norlin sade sig "nästan ha träffat" Marshall: han hade mailväxlat flitigt med honom under arbetet med boken. Marshall fick priset för upptäckten av av bakterien Heliobactus pylori, som orsakar magsår. Försöksdjur får inte magsår, så Marshall såg ingen annan utväg än att testa bakterien på sig själv för att övertyga skeptikerna. Han fick magsår men kunde botas med antibiotika. 1995 godkändes medicinen.

Tredje gästen var den österrikiska fysikern Lise Meitner som dock inte fick något pris. Hon var en driftig ung kvinna som fick en forskningsplats tillsammans med tysken Otto Hahn, som kom att få kemipriset 1944 för "upptäckten av fission av tunga atomkärnor". Lisa Meitner var judinna, och inför krigsutbrottet flydde hon 1938 via Nederländerna och Danmark till Stockholm och Tekniska högskolan. Där motarbetades hon dock för att hon var kvinna och judinna. Hon anses ha haft stor betydelse för Otto Hahns arbete, och att hon inte fick dela priset med honom anses djupt orättvist. Hon fick en privat professur av Tage Erlander och medverkade i utvecklingen av den svenska kärnkraften.

Den fjärde gästen var Niels Bohr, den danske atomfysikern, som fick Nobelpriset i fysik 1922. Bohr hade sitt eget institut i Köpenhamn, och alla var välkomna dit, och alla var där, Einstein, Heisenberg, Lise Meitner med flera. Gästerna tog långa promenader och löste många problem. Bohr var jude och tvingades fly, först till Sverige och sedan till USA "Honom skulle jag gärna ha tagit en öl med", sade Norlin.

Norlin avslutade sitt föredrag med att nämna tre pristagare som "inte var så lyckade". Portugisen Moniz fick medicinpriset 1949 för införandet av behandlingsformen lobotomi. Metoden blev hårt kritiserad och många patienter hann avlida innan den upphörde. Den svenska konstnären Sigrid Hjertén och Kennedys lillasyster hörde till offren. Den schweiziska kemisten Paul Hermann Muller fick medicinpriset 1948 för uppfinningen av DDT, och den tyske kemisten Fritz Haber tilldelades kemipriset 1918 för fram-ställning av ammoniak, som ledde till att man kunde tillverka konstgödsel. Dessvärre medverkade han också till tillverkningen av stridsgaser som senapsgas och zyklon B.

Efter sitt intressanta föredrag avtackades Arne Norlin med en bokgåva.

Text: Olle Fridberg.   Foton: Tage Zeberg