Carl-Gustaf Svingel föddes 1916 i Hjärtum i  södra Bohuslän av en ensamstående mor, Alma. Hon kunde inte ta hand om sonen och ville skänka honom, 2 år gammal, till barnhemmet på orten. Hon undertecknade ett dokument om överlåtelsen av barnet. En anmärkning där, ”m h om p”, med hand om pennan, visar att hon inte var skrivkunnig.. Fadern var okänd, men ett osäkert rykte sade att det var  kungen, Gustav V. Svingel själv ville gärna hålla fast vid ryktet.

Svingel sattes så småningom i skräddarlära. Man upptäckte att han hade en vacker sångröst, och han kom att få undervisning av en berömd sångpedagog i Stockholm. Han fick också en roll i Värmlänningarna på Operan, men kritiken blev nedslående. Han kom sedan mest att sjunga på bröllop och begravningar.

Svingel flyttade till Tyskland efter 2.a världskrigets slut och fick småroller vid olika operor. Men han fick också kontakt med hjälporganisationer som bistod behövande människor, och han engagerade sig i flyktinghjälpen. Han bidrog till att den svenska församlingen i Berlin kunde köpa och driva ett hus, Haus Victoria, i Västberlin, ett vilohem för äldre. Carl-Gustaf Svingel blev verksamhetens föreståndare. Behövande människor från Östberlin kunde få bo på hemmet i tre veckor. Svingel ”levde som en kung” och kunde bestämma mycket om vilohemmets skötsel. Han hade lätt för att umgås med folk och fick god kontakt med högt uppsatta och inflytelserika tyskar, som Willy Brandt och Herbert Wehner, båda Sverigevänner.

Svingel samarbetade också med kyrkoherdar i den svenska församlingen i Berlin. En av dem var Herbert Jansson, som hade diplomatstatus och kunde passera gränsen mellan Öst- och Västberlin. Han smugglade mat, medicin och böcker till Öst och kunde också smuggla människor gömda i bakluckan på bilen till Väst. Svingel hade liknande möjligheter, men han ägnade sig inte åt smuggling. Han var inte diplomat, men han tillverkade egna CC-skyltar till sin bil.

Under sina forskningar om Haus Victoria fann Ingrid Thörnqvist att kungen donerat pengar till vilohemmets verksamhet. Hon fick tillåtelse att intervjua drottningen vid flera tillfällen och talade då bl.a. om farbrodern Ernst Sommerlath, teologiprofessor i Leipzig. Drottningen berättade också om hur hon och Svingel bidrog till att hjälpa en släkting till Silvia md en handikappad son.

Carl-Gustaf Svingels strävan var att hjälpa nödställda. Han bidrog till att många människor fick utresetillstånd från Öst. En statlig fond i Västtyskland finansierade utköpet av medborgare i Öst. Landet var i stort behov av västvaluta.

Ingrid Thörnqvist målade upp ett levande porträtt av en svensk  biståndsarbetare, som många av oss inte har någon kännedom om.

Referat: Olle Fridberg

Boken är utgiven av Ekerlids förlag och finns som e-bok och ljudbok, inläst av Ingrid Törnqvist.

Ingrid ger oss ett specialerbjudande:  att få en inbunden bok hemsänd med post för endast 200 kr, porto och dedikation ingår. 

Beställ direkt genom att klicka här >>>