Alla har vi på film sett massuppbåd av tyska soldater och jublande folkmassor med uppsträckta högerhänder som hyllade Adolf Hitler. Men långt ifrån alla tyskar var nazister, och såväl före som under andra världskriget var det många som motarbetade honom.

Tänk dig att du är barnbarn till en tysk general som var en av de attentatsmän som försökte döda Hitler i juli 1944. Skulle du vara stolt och betrakta honom som en nationens hjälte, eller skulle du känna skam för att han förrådde sitt lands ledare?

Sådana frågor har funnits i Barbara Fellgiebels familj genom åren och varit föremål för samtal vid släktträffar och familjesammankomster.

Den generation som Barbara Fellgiebel tillhör,  de som föddes åren närmast efter kriget, kan inte ha någon skuld för de förbrytelser som tyska soldater utförde under kriget. Men många måste ändå ha haft skuldkänslor för vad den tyska nationen kollektivt utsatte resten av världen för.

Barbara Fellgiebel föddes i Tyskland 1950. Under uppväxten hörde och läste hon om ”paradiset i norr” och längtade till Sverige, där allt var välordnat och tryggt. Hit kom hon också, började läsa i Lund, tog en fil. kand. och blev skribent och föreläsare.

Föredraget handlade om  Barbaras farfar Erich Fellgiebel, född 1886. Han utbildade sig till soldat, trots att han egentligen var emot krig. Men han ansåg att man var skyldig att försvara sig mot anfallskrig. Han blev så småningom general i signaltrupperna. Många högt uppsatta militärer började alltmer inse att kriget gick åt fel håll och att Hitlers vansinnigheter skulle leda landet i fördärvet. Flera försök gjordes genom åren att eliminera Führern, man alla misslyckades. Erich Fellgiebel kom att ingå i en grupp attentatsmän som välorganiserat planerade att döda Hitler i hans högkvarter Varglyan i Polen. Den utplacerade bomben exploderade, men Hitler blev bara lindrigt skadad. Attentatsmännen avslöjades direkt. Bombmannen von Stauffenberg avrättades samma dag, men de övriga ställdes inför rätta. Erich Fellgiebel torterades varje dag i tre veckor.  Han erkände at han deltagit i planeringen av attentatet, men han vägrade vidgå att han var landsförrädare. Efter flera veckors tortyr avrättades Fellgiebel genom hängning i september 1944

Barbara träffade naturligtvis aldrig sin farfar, men  hon hörde sin far med värme berätta om honom. Erich  Fellgiebel var en flitig bridgespelare, spelade flöjt och tyckte om att hålla tal. Barbara anser att han var en hjälte som gjorde sitt yttersta för att få stopp på Hitlers framfart.

Text: Olle Fridberg