Öresundsspätta och en liten men god madeleinekaka stod på menyn då Proustsällskapets förra ordförande Harriet Svensson,frankofil och Pariskännare, besökte oss. 

Efter kaffet berättade Harriet om en park som hon blivit intresserad av, Parc Monceau, anlagd i engelsk stil och ett eldorado för joggare, promenerande människor och lekande barn. Hon visade en bild av den praktfulla ingången till parken. Där inne står statyer av kända författare, musiker och artister. Parken invigdes 1868.

På 1860-talet undergick Paris en omfattande ombyggnad. Mycket av det gamla revs och en mängd nya byggnader uppfördes, nya gator och parker anlades.
Området kring Parc Monceau blev ett exklusivt område där Paris rikaste familjer uppförde lyxiga palatsliknande byggnader. Även Marcel Prousts familj bodde där i en elegant våning.
Under ett besök i parken kom Harriet Svensson att intressera sig för museet där, Museum Nissime de Camondo och den judiska familjen Camondo, som ursprungligen kom från Spanien och via Istanbul, där de grundat en bankirfirma och blivit mycket förmögna, flyttade till området kring Parc Monceau i Paris. Bröderna Abraham och Nissim de Camondo köpte varsin tomt där och lät uppföra flotta byggnader. Sönerna, kusinerna Isaac och Moise de Camando, förvaltade förmögenheten men fick andra intressen än banken.
Isaac blev en framstående samlare av modern konst. Samlingarna donerades efter hans död till Louvren och finns nu på Musée d´Orsay.
Moise grundade Nissim-de-Camondo-museet och fyllde det med sin samling av möbler och konstföremål från 1700-talet. Byggnaden påminner om Downton Abbey, menade Harriet Svensson. Hon visade bilder av utsökta möbler och flotta interiörer och en stor "källarvåning" där den talrika tjänarstaben huserade.
Moises son blev stridspilot och stupade under det första världskriget. Dottern Beatrice gifte sig med en förmögen judisk man.
I sitt detaljerade testamente bestämde Moise, som dog 1936, att villan skulle vara kvar som ett museum till minne av sonen, stridsflygaren. Allt skulle vara kvar. Även trädgården med dess växter skulle bevaras. Dottern Beatrice bodde kvar men greps under kriget av nazisterna, fördes till Auschwitz och kom aldrig därifrån. Museet är intakt och drivs av den franska staten.
Harriet Svensson avtackades med applåder och ett bokpaket.
Varje medlem som betalat årsavgiften för 2023 fick varsin bok att ta med sig hem.

Referat: Olle Fridberg