Stefan Sandberg:

En handfull starka kvinnor som

(borde ha) satt spår i historien

Onsdagen den 8 mars

-Internationella kvinnodagen - 

När skulle man tala om starka kvinnor ur historien om inte på den Internationella kvinnodagen? Det hade bibliotekarien Stefan Sandberg tagit fasta på när han berättade om några kvinnor,  vilka utfört bedrifter som i de flesta fall fallit i glömska.

Han började med Elin Pikkuniemi, ”Sveriges första skiddrottning” som med början 1918 vann fem raka SM på 10 km skidor, tävlande för IFK Haparanda. Innan dess hade det inte ansetts möjligt för  ”svaga” kvinnor att åka så långt på skidor, men hon bevisade motsatsen. Hon hade t.o.m. för vana att skida till  och från tävlingsplatsen, någon gång så långt som 10 mil genom terrängen.

Hon utbildade sig till lärare och tog körkort för såväl motorcykel som bil. Hon hälsade på släktingar i USA och korsade kontinenten på motorcykel.

En annan framstående idrottskvinna, numera bortglömd, var florettfäkterskan Hanna Olsen, född 1889. Under hela 1920-talet tävlade hon och vann flera SM-tecken och deltog i olympiaderna i Paris 1924 och Amsterdam 1928. Så sent som 1987, vid 98 års ålder, tilldelades hon titeln ”Stor grabb” och fick medalj för sina prestationer på 1920-talet. Hon blev 101 år.

Elfrida Andrée, 1841-1929, var Sveriges första kvinnliga domkyrkoorganist och  första kvinnliga telegrafist. Båda dessa yrken var förbehållna män och ansågs inte passa för kvinnor. Men Elfrida kämpade, tog studenten som privatist och utbildade sig med faderns hjälp på orgel och harpa. Hon fick dispens från kravet på att det skulle vara en manlig sökande, sökte och fick tjänsten som domkyrkoorganist i Göteborg 1867.

Hon utbildade sig också till körledare och organiserade under 30 år s.k. folkkonserter i Göteborg. På så sätt spred hon  musiken till många. Hon gjorde sig också känd som tonsättare och dirigent.

Den av de starka kvinnor Sandberg presenterade som är mest känd i våra dagar är Mozarts hustru Constanze, född Weber 1762.

Äktenskapet med Mozart varade bara i tio år. Paret fick tillsammans sex barn, men bara två söner överlevde till vuxen ålder.

Efter Mozarts död  kämpade Constanze för att ta hand om hans efterlämnade noter och brev och såg till så att de blev sålda till en förläggare 1799.

1797 hade hon träffat en dansk statstjänsteman i Wien, Georg Nissen. De gifte sig 1809, levde en tid i Köpenhamn och sedan i Italien och Salzburg. Där dog Constanze 1842.

Vid utgången från restaurangen fick alla damer, dagen till ära, en röd ros att ta med sig hem.

Text: Olle Fridberg