Per Svensson:
Bildning är motstånd
Onsdagen den 17 januari 2018
Per Svensson känner vi som den förre Sydsvenskanjournalisten,
numera chef för ledaravdelningen på Dagens Nyheter.
När han gästade oss i Litteraturens vänner hade han just arbetat
med kommentarer till dagens partiledardebatt.
Per Svensson var i höstas aktuell med pamfletten ”Bildningen
på barrikaden: ett manifest”, som han skrivit tillsammans med
Thomas Steinfeld. I den försöker författarna svara på frågan vad
bildning egentligen är.
För att ge en bakgrund inledde han med att berätta om sin egen bildningsresa. Han gick på Åva gymnasium i Täby, som också fostrat bl.a. Sara Danius, Fredrik Reinfeldt och Kristian Luuk, tre representanter för olika slags bildning. Han beskrev den tidens Täby som ett mycket tråkigt område. Räddningen för Per Svensson blev läsningen. Han läste allt han kom över, böckerna i hemmet, på biblioteket, veckotidningar, serietidningar (I Kalle Anka stötte han för första gången på namnet T S Coleridge, den engelska 1700-talspoeten). Åva gymnasium utgjorde en god bildningsgrund. Han hade bra lärare, det ställdes krav, och tristessen gjorde att han koncentrerade sig på skolarbetet.
Sedan övergick han till att betona vikten av att bildningsarvet bevaras och att vi känner till ett gemensamt referenssystem. Han pekade på vilken betydelse tyska kulturpersonligheter har haft för den europeiska bildningskulturen.
Staden Weimar spelar en stor roll. Luther, Goethe, Schiller och Thomas Mann verkade alla där, liksom de stora filosoferna. Luthers betoning av vikten av läskunnighet och Bibeln som den bok som alla skulle kunna läsa poängterades.
I Sverige blev arbetarrörelsens framväxt i slutet av 1800-talet av avgörande betydelse för folkbildningen. För pionjärerna var bildningskampen central. Hjalmar Branting såg som ett mål att ”skapa ett släkte av förnäma individer”.
Man kämpade för det klassiska bildningsidealet. De stora författarna skulle läsas och diskuteras. Studiecirklar startades i regi av ABF. Nöjesplatser som dansbanor och biografer förkastades.
Rickard Sandler, Oscar Olsson (med skägget) och Carl Johan Gabrielsson nämndes som tidiga förkämpar för att industriarbetare skulle utbilda sig, trots hårt kroppsarbete. ”Vi har tillgång till böcker, alltså skall vi läsa.”
”Varför har det då blivit som det är i dag”? undrade någon i den intresserade publiken.
Per Svensson menade att en omsvängning skedde på 1930-talet. Då kom en generation unga akademiker in i arbetarrörelsen. De betonade samhällsnyttan, och det gamla bildningsidealet byttes mot ett utbildningsideal. Så växte den nya skol- och universitetsutbildningen fram.
En annan fråga från publiken: ”Var den gamla överklassen bildad (i motsats till de obildade massorna)”?
Nej, bildning är förändringsvilja, menade Per Svensson. Överklassen hade inte något intresse av förändring av samhällsförhållandena och därmed inget intresse av bildning.
Referat: Olle Fridberg