Roger Johansson  inledde med att berätta om bakgrunden.

Hamnarbetare i hela landet strejkade i protest mot arbets- och löneförhållandena i hamnarna och arbetsgivarnas utökade rättigheter att leda och fördela arbetet. Strejkbrytare kallades in från England. I Malmö förlades de på logementsfartyget Amalthea, som ankrade vid kajen i den inre hamnen. Fartyget bevakades och skyddades av polisen. Strejkbrytarna var beväpnade.

Tre unga arbetslösa ungsocialister, Anton Nilsson, Anton Rosberg och Alfred Stern, beslöt sig för att agera.

På Café Utposten samlades radikala arbetare, och där satt de tre och planerade dådet. De lånade en cykel och stal dynamit i kalkbrottet i Klagshamn och tillverkade en ”lagom stor” bomb.

Eftersom båten bevakades a polis vid kajen kunde den inte nås från kajsidan.

Natten mellan den 11 och 12 juli stal Anton Nilsson en båt och rodde ut.

Han var kortväxt och hade problem att lägga in bomben i en lastlucka

på fartygssidan, där han lät aptera bomben.  Han visste inte att flera av

strejkbrytarna hade lagt sig att sova vid den öppna lastluckani den varma

sommarnatten. Anton Nilsson rodde i land och cyklade hem till Möllevången.

När bomben briserade dog en person, Wallace Close, och 23 andra skadades

och fördes till sjukhuset med svåra brännskador.

I roddbåten hittades en papperslapp, ett avlöningskvitto med Anton Nilssons namn. Attentatsmännen häktades och dömdes i flera instanser till slut, två till döden och en till livstids straffarbete. Men många ställde sig på deras sida och det slutade med att de benådades av kung Gustav V.

Efter frigivningen utbildade Anton Nilsson till flygare, flyttade till Ryssland och tjänstgjorde i Röda Armén. Han gifte sig i Ryssland och återvände senare till Sverige. Anton Nilsson blev nästan 102 år och var in i det sista en brinnande revolutionär.

Wallace Close

Roger Johansson blev intresserad av de brittiska strejkbrytarnas fortsatta öde. Flera av dem kom från hamnstaden Hull dit de återfördes. Tillsammans med forskarkollegan Kerstin Martinsdotter reste Roger till Hull men också till Manchester och Winchester för att finna efterlevande till Wallace Close.

De hittade tre barnbarn till familjen Close. Ingen hade hört talas om någon strejkbrytare i släkten, men släktforskningar gav till resultat att man fick fram namnet på hans änka. Hon hette Nellie, var gravid vid tiden för makens avresa och födde en son. Roger hade lyckats få fram en bild på henne.

Till 100-årsminnet av Amaltheahändelserna beslöt Malmö stad att lägga en bronsplakett på kajen där Amalthea legat. En dag frick Roger ett telefonsamtal från Norma, en av de efterlevande släktingarna till Wallace. Hon ville komma till plasen för släktingens död och lägga ner en ros.

Efter den rörande avslutningen avtackades Roger Johansson för sitt lättsamma och intressanta anförande med varma applåder och en gåva.

Referat: Olle Fridberg.  Foton: Tage Zeberg