Den historiska vandringen i det 900-hundraåriga Simrishamn startade i strålande solsken vid Tullhusstranden. Där fick vi höra om framför allt kvinnliga historiska simrishamnsbor, som Yrsa som 1123 räddade staden från ett anfall från den norske vikingahövdingen Sigurd Jorsalafar, vidare om den 16-åriga Cecilia Ulf, som 1389 kom från Allinge på Bornholm på väg till Hardeberga för att gifta sig.
Promenaden gick vidare till olika stationer där våra guider berättade om sillfiskets avgörande betydelse för stadens utveckling, om "fiskerinnornas" slitsamma arbete, om "Handelsmonopolförbundet" Hansan, om lerbottnar, lerklädda gropar som var den tidens kylskåp för att förvara de stora mängder sill som togs iland.

Ingen mer än Kaeth visste vart vi skulle när vi steg ombord på bussen vid Malmö Opera klockan 9 på söndagsmorgonen. När vi efter en dryg timmes resa steg av befann vi oss vid hamnen i Simrishamn. Där serverades busskaffe med franskbrödbulle innan vi fick veta att vi skulle bli praktikanter och historiedetektiver under ledning av museichefen Lena Alebo och skådespelaren Boel Marie Larsson.

Klicka på bilden så blir den större, du ser hela.

Promenaden fortsatte över inläggningar i gatstenen föreställande sill och ål. Några av oss hade utrustats med "historingsglas" för att hitta ledtrådar. På Storgatan stannade vi vid modisten Norma Bièths affär, såg bysten av "Marianne", medelmedborgaren i Simrishamn 1999, fick höra om stadens första kvinnliga läkare i ortopedi Karina Bardeskaer, född 1590.
Utanför redarfamiljen Björkegrens gård, vid ankaret från trålaren Vestfart som förliste 1981, fick vi höra historien om de aldrig återfunna fem unga sjömännen. Här förklarades också varför en del sjömän bär en guldring i örat: om han omkommer i havet och hittas ska guldet betala för en anständig begravning.